Artikel Polluxtidningen
Hästyrken
Hovslagare

Utan hovar, ingen häst, säger det gamla kloka ordstävet.
Och det är sant, menar hovslagaren Lasse Nilsson. En häst kan inte fungera utan friska hovar.
- Hästar har inga vingar. De kan inte flyga...

Lasse är hovslagare. Han är utbildad, han är medlem i Svenska Hovslagarföreningen och han har arbetat i sitt yrke i tio år.
- Jag började när jag var 25 år, berättar Lasse. Det är en fördel om man är vuxen, så att kroppen är färdigutvecklad innan man börjar. Det kan ju vara rätt tungt emellanåt. Man behöver vara stark nog i kroppen.
För Lasse var det ändå ett självklart yrkesval.

Lasse är uppvuxen med hästar. Han är praktiskt lagd och gillar att göra saker med händerna. Så ville han ha ett "hästyrke", och han ville ha ett yrke där han fick arbeta självständigt.
- Och det här jobbet är väldigt fritt, säger hovslagaren. Du lägger upp ditt arbete själv, och du åker ut och träffar trevliga människor varje dag. Du står inte bara hemma i samma stall hela tiden.

De flesta hovslagare jobbar så som Lasse Nilsson, som utgår från sitt eget stall utanför Malmö. Han har ett antal kunder, i hans fall är det hästägare runt om i sydvästra Skåne, på rimligt geografiskt avstånd hemifrån.
Lasse bokar in sina kunder efter ett rullande schema. Varje häst behöver ju verkas och skos ungefär var sjunde till åttonde vecka - vissa hästar lite oftare, andra med lite längre mellanrum, alltefter hur deras hovar växer, och vilket arbete de gör.

Alltså försöker hovslagaren lägga en plan som passar både hästägarna och honom själv. Han ska helst slippa köra för mycket kors och tvärs och fram och tillbaka, utan lägga upp en lämplig slinga för varje arbetsdag.
Men du vet hur det är, säger han, i nästa andetag.
- Rätt som det är ringer ändå någon kund och har fått en tappsko på en häst, eller en hovböld, eller någonting annat akut. Och det händer ju nästan alltid just innan hästen ska tävla, eller göra någonting annat som är viktigt.
Då är det bara för den pålitlige hovslagaren att stuva om i dagsprogrammet, vända bilen  på andra hållet, köra iväg och slå på den förargliga tappskon eller hjälpa till att hitta den ömmande hovbölden.
Alla är tacksamma för hjälpen - fast den hästägare som skulle ha haft hovslagaren hos sig på morgonen får förstås vänta...
- Många svär över att hovslagare aldrig passar tiden, säger Lasse och skrattar till. Men du vet; det finns nästan alltid en förklaring.

Även om hovslagaren inte behöver köra iväg på akuta utryckningar kan det vara svårt att beräkna exakt hur lång tid det tar att sko varje häst, påpekar han.
Hästar är så olika. Somliga är lugna och kloka och vet precis vad som gäller när hovslagaren kommer och bär in sina tunga grejer i stallet. De står stilla och lugnt, och håller nästan upp fötterna självmant.

Med andra är det värre. Det finns hästar och ponnyer som dansar runt och far omkring och inte håller sig stilla en sekund. Det är då hovslagarens hästkunskap ställs på prov.
- Man måste kunna avgöra om hästen far runt därför att den är nervös och orolig, kanske inte alls van att bli skodd - eller om den har en kaxig attityd, säger Lasse Nilsson.
- Om den har en attityd kan man behöva säga till en gång på skarpen.
Men om den är skärrad får man aldrig ta i och ryta och härja, fortsätter han. Jag brukar i stället försöka tänka efter, och försöka göra det så bekvämt som möjligt för hästen. Det har man igen!
- Även om jag själv kanske får stå lite obekvämt ett tag, så är det bättre, om det får hästen att slappna av och stå stilla och lära sig att det här inte är farligt, utan tvärtom ganska behagligt.

Och det är då känslan för hästen kommer in.
- Man måste naturligtvis vara lite händig, säger Lasse Nilsson. Man måste kunna sitt jobb och veta hur man ska hjälpa hästen belasta hovarna rätt, när den står stilla men framför allt när den arbetar och rör sig.
Man får ha ett tränat öga.
- Men framför allt, säger hovslagaren, måste man tycka om hästar. Det här är ju ett riktigt hästjobb!

Av Pernilla Linder Velander

Så sköter du hästens hovar - hovslagarens bästa tips:
* Kratsa ur hovarna ordentligt, varje dag!
* Borsta hovarna rena, tvätta med vatten om det behövs.
* Var sparsam med att smörja hovarna, men massera gärna kronranden -
hästens nagelband, hovens tillväxtzon - regelbundet.
* Håll rent i boxen eller spiltan - en sur bädd ger en osund miljö. Även
hovarna far illa.
* Var noga med utfodringen! Mineraler, vitaminer och ett bra stråfoder
betyder mycket för hovarnas kvalitet - också.
* Skaffa en bra hovslagare - och byt inte hovslagare för ofta! Bra
hovvård är ett långtidsprojekt!

Sko en häst - så här går det till:
* Hovslagaren börjar med att leda fram och ställa upp hästen på
stallgången. Hon eller han skaffar sig en överblick, ser hur hästen rör
sig i skritt, hur den står, hur den belastar sina hovar - och vad som
kan eventuellt behöva rättas till för att hästen ska fungera så bra som
möjligt. En korrekt och bra skoning är grunden för att hästen ska slippa
skador i onödan - är den fel skodd ökar påfrestningen på både skelett,
senor och muskulatur.
* I nästa steg drar hovslagaren av de gamla skorna. Hon eller han
använder en kraftig hovtång.
* Nu är det dags att verka hovarna. Hovslagaren verkar hovarna till jämn
och korrekt form med en hovkniv. Det är som att klippa våra naglar. Det
sista putsar eller filar hovslagaren till med en grov stålfil. Filen
kallas rasp.
* Så är det dags att lägga på skon. Många hovslagare både verkar och
skor hästens hovar i par, alltså först båda frambenen, sedan båda bak.
Då blir det lättare att jämföra, och se att hovarna blir lika, och att
hästen står rätt. Hovslagaren väljer en sko i lagom storlek, passar av
den mot hoven och får förmodligen lov att banka till den så att den
passar hovens form precis. För att forma skon använder hovslagaren en
slägga, och ett städ.
* När skon har perfekt passform, spikar hovslagaren fast den på hoven.
Spikarna, som är platta och har ett ganska stort spikhuvud, kallas söm.
En hästsko har normalt tre eller fyra sömhål på varje
sida. Det gör inte ont på hästen när hovslagaren slår fast skon.
* Nästa steg blir att hovslagaren nitar sömmen, alltså drar den på plats
lite extra stadigt, knipsar av sömspetsarna som sticker ut, knackar ned
dem och filar en liten skåra i hovväggen så att det inte finns någonting
vasst på hoven.
* Så är det dags för nästa hov, och nästa, och nästa...
* Att sko och verka en häst tar normalt cirka en timme för en van och
skicklig hovslagare - om hästen är rimligt lugn och står stilla, och
det inte är någonting konstigt med vare sig hovar eller skor.

Så här blir man hovslagare:
* Det finns hovslagarutbildning på tre platser i Sverige. I Skara (den
ursprungliga hovslagarskolan, i samarbete med SLU, Sveriges
Lantbruksuniversitet), i Uppsala (i Arbetsförmedlingens regi) och i
Kramfors (naturbruksgymnasium). För att komma in på någon av de tre
skolorna måste man ha praktik. Du måste ha praktiserat och följt med en
utbildad hovslagare i 3 - 6 månader.
* Man kan också bli hovslagare genom att gå som lärling hos en utbildad
hovslagare i 2 år, sedan arbeta i 1 år, och slutligen avlägga antingen
ett slutprov, eller ett gesällprov. Båda proven består av en teoretisk
och en praktisk del. För att kunna få gesällbrev (det finaste) måste du
bla visa i det praktiska provet att du kan smida hästskor.
* Det finns i Sverige cirka 500 utbildade hovslagare, medlemmar i
Svenska Hovslagarföreningen.
Vill du bli hovslagare? Då måste du..:
* Tycka om hästar, ha god hästkännedom!
* Ha god fysik.
* Vara praktisk och händig.
* Ha körkort.
* Tycka om att arbeta självständigt.
* Klara av både administration - och kontakt med kunder och hästägare.